Svenska pressklipp

LaGaylia är ett verkligt fynd och bör inte begränsas till någon plats i världen …. hon tog kommando över låten och publiken under framförandet av Fats Domino’s “I  Walkin’”, och släppe inte taget på hela kvällen . Minuter och sedan över en timme gick med sån fart medans publiken hänfördes av hennes enorma röstomfång, smidiga frasering, ”skräckinjagande” soul-jazz-kraft och en dynamisk fysisk prestation. Det var omöjligt att upptäcka ett uns av oärlighet i gest eller sång. Det verkade inte finnas någon gräns för hennes musikaliska uttrycksformer. Trots den musikaliska utsattheten satte hon inte en fot fel. Det förekom välbekanta rutiner, men de kunde ha uppfunnits just där och då, så genuint levererade LaGaylia. Denna konsert var definitivt festivalens höjdpunkt.

Mark Gilbert, Jazz Journal, England, september 2011 (Ystad Jazzfestival)

 När LaGaylia sveper sin på en gång skarpa och voluminösa röst kring sånger som Rob McKuens ”Jean”, buren av och bärande Lundgrens pianospel i en sällsynt nära förening, är stämningen andlös.

Ystads Allehanda, 6 augusti 2011 (Ystad Jazzfestival med Jan Lundgren Trio)

En spännande möte, en intensiv genommusikalisk duell med två artister i absolut världsklass. Det blev en het kväll med klös. Från en tjej som blivit så svensk att hon lärt sig ordet ”lagom”. Men snälla LaGaylia, bli aldrig lagom. Vi vill ha dig precis som du är. Så långt från lagom man kan komma.

Eskilstuna-Kuriren, 30 april 2011 (Jazzkonsert med Jan Lundgren Trio)

Bakom varje ord i texten fanns en äkta och levande själfullhet.

Sundsvalls Tidning, 19 april 2011 (Jazzkonsert)

Vid sidan av numren ur opera, musikal och revy alstrar LaGaylia ett hårt tryck i Otis Redding’s ”Respect” och soulkänsla i Duffy’s ”Mercy”, där hon trippar omkring på sexiga spiror. Det är avsnitt som lyfter helheten.

SvD, 8 januari 2011 (Trettondagskonsert, Berwaldhallen)

Med showens mest lysande stjärna, LaGaylia, är det nära succé. Hon är så på pricken i allt. Sjunger innerligt och drivande, kan hämta musiken direkt från hjärtat och med glimten i ögat om så krävs. Hennes version av ”And I’m telling you” är svindlande bra. Nära Glenn Hysén-klass (sex getingar).

Expressen, 26 november 2010 (Blues Mothers)

Rekordpublik fick njuta av världsstjärna. Dundersuccé inför något av en rekordpublik. Med ett nyligen erhållet Anita O’Day-stipendium och inte minst en välsignad pipa i bagaget, är mångsidiga LaGaylia Frazier väl preparerad för att nå världsstjärnestatus.

Barometern, 25 oktober 2010 (Jazzkonsert, Jan Lundgren Trio, Kalmar Jazzklubb)

Stjärnklar inledning på jazzsommaren. Frazier är en förnämlig jazzsångerska med framför allt ett hisnande vackert lägre register.

Ystads Allehanda, 9 juli 2010 (Jazz under stjärnorna, Jan Lundgren Trio, i Brantevik)

 LaGaylia och Gino Vanelli ägde scenen när Wells och gänget intog Dalhalla för sista gången.

Dala-Demokraten, 17 juli 2010

… där LaGaylia är outstanding. Undrar hur hennes hemland USA kunnat missa denna vettlöst skickliga sångerska!

Expressen, 12 augusti 2009

Hon kommer in efter trekvart och river av Beatles ”With a little help from my friends” så att Wells berömda hårman ryker. Herregud, som hon sjunger. Att hon inte är en megastjärna är ett av de stora mysterierna i den svenska pophistorien.

Expressen 12 juli 2009 (Rhapsody in Rock)

LaGaylia en musikalisk cyklon. Släpp loss henne och det fem man starka soul- och funkbandet på scenen och det är bara att ge sig för publiken på nåd och onåd. Värre tryck finns bara inte.

Eskilstuna-Kuriren, 4 april 2009 (Soul/funk konsert Eskilstuna Teater)

Intensivt och vibrerande hett. Hennes intensiva kärleksförhållande till musiken och till sina musiker går inte att ta miste på.

Södermanlands Nyheter, 30 mars, 2008 (Soul/Funk konsert Oxelösund)

…men när LaGaylia skrider ned för scentrappan och drar ”White Christmas” har publiken vaknat. LaGaylia sjunger en ljuvlig ”Oh Holy Night” och kvällen är igång.

DN, 28 november 2008 (”Showbusiness” Julshow på Grand Hôtel, Stockholm)

Till fullträffarna hör däremot LaGaylia, som fullkomligt sopar banan med de andra. Hon tar i så att stenblocken nästan vaknar.

Dalarnas Tidningar, 8 juli 2008 (Rhapsody in Rock)

 LaGaylia’s signum har blivit hennes karisma och scenpersonlighet. I kväll är hon vassare än någonsin.

Dagbladet, 24 september 2007 (Soul/funk på Stadshuset, Sundsvall)

 Mot slutet sänder LaGaylia’s ”Helga Natt” rysningar genom publiken, som svarar med kvällens varmaste applåd.

GP, 23 november 2008 (Jullotta på Liseberg)

 Funken genomsyrar den fulla lokalen och LaGaylia svänger minst lika mycket som musiken, bokstavligt talat.

Norrköpings Tidningar, 20 september 2007 (Soul/Funk konsert på Crescendo)

Med mer energi än kraftvärmeverkets totala produktion och en sångkapacitet som verkade närmast obegränsad tog LaGaylia över Sigurdsgatan 25 i fredags.

Västerås Tidningar, 17.9 2007 (Soul/Funk konsert)

Plattans ljuspunkt är helt klart sista låten “My Meditation”, en ärlig kärleksförklaring i sann jazzkänsla, En annan låt som inte släpper minnet, men av en helt annan anledning är “Only Love”. Den är som gjord för en filmscen…

Vimmerby Tidning, 9 februari 2007, betyg 2 av 5 (recension av “LaGaylia Uncovered”)

…finns många spännande facetter i denna sprudlande artists bagage. Plattan växer definitivt för varje spelning,,, För dig som endast sett och hört LaGaylia under Melodifestivalen, kommer albumet att bli en mycket intressant och positiv upplevelse. Innehållet är mycket varierande med inslag av både rockigt (ja, just det) och souligt material, ren hitpop och som på vårt favoritspår, en otroligt stark ballad i form av låten “Only Love”.

frontface.se, januari 2007 (recension “LaGaylia Uncovered”)

Här kommer hennes debutalbum med bara eget material. Lite oväntat eftersom LaGaylia oftast förknippats med covers. Debuten sköter hon med glans. Albumet tar sig lätt över genomsnittet även om jag ibland tycker tycker att materialet är ojämnt. Startnumren är lysande men sen faller kvaliteten något och då är det hennes härliga röst och utstrålning som håller kvar plattan på slutbetyget. Och nog tycker jag att låtar som Witness, Smack och I Believe in You har stor hitpotential.
Sundsvalls Tidning, 28 januari 2007, 3 betyg av 5 (recension “LaGaylia Uncovered”)

…LaGaylia har bidat sin tid för att leverera något annat än högkvalitativa covers. Med en röst som innefattar samma styrka, kraft och vassa tilltal som Tina Turner och Sanne Salomonsen tar den amerikanska sångerskan sig an en knippe tidlös nyskriven powerpop där vinande elgitarrsolon aldrig är långt borta. Det här är fartfylld bakgrundsmusik om hjärta och smärta som brädar P4:s slätstrukna repertoar med hästlängder…
Kristianstadsbladet, 27 januari 2007, 3 betyg av 5 (recension “LaGaylia Uncovered”)

Sveriges svar på Gloria Gaynor? Ja, jag tror det. Känd från schlager-SM och Rhapsody in Rock tar LaGaylia klivet in i låtskrivandet med väldigt lyckat resultat. … det är så mycket mer än dansanta beats. LaGaylia visar prov på stort sinne för sångmelodier, är lika tonsäker som Carola och blir aldrig sådär wailingobstinat som vissa sångerskor envisas med att vara. Singeln “Smack” är bara en av ett flertal höjdare på ett album som håller BWO-klass.
Arbetarbladet, 25 januari 2007, 4 betyg av 5 (recension “LaGaylia Uncovered”)

När jag i höstas tog del av Rhapsody in Rock i Göteborg var LaGaylia en av de få höjdpunkterna. Och nu, på albumdebuten Uncovered, bjuder hon på samma övertygande uttryck som då.
Borås Tidning, 24 januari 2007, 3 betyg av 5 (recension “LaGaylia Uncovered”)

LaGaylia är oförliknelig. LaGaylia sjunger med hjärtat, allra bäst är hon i ”A Night in Tunisia” och på slutet i ”Diamonds are forever”. Hennes egenkomponerade “The Grass ain’t always greener” sätter tydligt ribban, soulflyfunken är hennes a och o, musiken kommer från kroppen, stämbanden är bara dess förlängda arm och så enkelt det verkar! LaGaylia är den självklara orkesterledaren och tillika medmusiker. Med sin röst uppmanar, utmanar, hon gitarristen. Med en röst från Guds nåde tar hon sig an Aretha Franklin’s “Chain of fools”, ovanligt lågmält men hyperintensivt på samma gång. Det är uppenbart att LaGaylia befinner sig i sitt rätta element. Tolkningen får en inte ens att längta efter originalet, istället är det en ny men ändå kravlös upptäcktsfärd som bandet och sångerskan erbjuder.
Kristianstadsbladet, 9 oktober 2006 (LaGaylia Soul & Funk band, Kristianstads Jazzdagar)

När så LaGaylia gör entréblir det souljazz på högsta nivå. Det blir Chaka Khan, Marvin Gaye, Stevie Wonder och några godbitar från Earth Wind and Fire. Men det är inte bara covers, utan LaGaylia Frazier ger alla de där gamla soulklassikerna ett eget, nytt uttryck. Hon sjunger med hela kroppen, rösten kommer djupt inifrån och hon får verkligen sommarnatten att svänga.
NSD 7 augusti 2006 (Luleåkalaset med Blacknuss)

LaGaylia är oförliknelig. Hon sjunger från hjärtat. Allra bäst är hon när hon sjunger “A Night in Tunisia” och mot slutet i “Diamonds are Forever”.
Dala-Demokraten 14 juli 2006 (Rhapsody in Rock, Dalhalla)

 Den här kvällen kommer julen i rött och svart. Hon stavas LaGaylia Frazier.
Hon skrider in som en ängel i rummet. I röd dress med en svart röst får hon oss att inse att världen är fantastisk.

Dagbladet, 5 december 2005

 Alltså, jag är alldeles såld på LaGaylia. Stundtals stjäl hon showen helt. Även om Martin Stenmarck gör bra ifrån sig är det LaGaylia som lyser starkast på scenen.
Nerikes Allehanda, 24 oktober 2005

 LaGaylia, en av Wickmans senaste Wänner, och hitflyttad från USA blev en positivt chockartad upplevelse för publiken. Tjejen utstrålade musik från topp till tå. Hon inte bara sjöng med sina stämband, hon sjöng med hela kroppen och publiken var salig. Hon visade tydligt att hon sjöng till Putte Wickman och trots att hon inte hunnit lära sig mycket svenska gav hon publiken en tolkning av Wreesvijks “Cecilia Lind” på svenska och som ingen kunde gå oberörd ifrån. Ståpäls är bara förnamnet.
Jönköpingsposten, 10 oktober 2005 (Konsert med Putte Wickman, Anders Berglund, Björn Skifs, Sarah Dawn Finer)

 Man märker ganska snart när en människa på scen är äkta. Vissa artister blir snudd på komiska när de försöker skapa närhet till publiken och det blir bara fel eftersom det märks att det inte kommer från hjärtat. En artist som har ett enormt hjärta och som måste ha skapats en dag när Gud var på riktigt strålande humör är LaGaylia. What a woman!
Gotlandstidningen, 27 september 2005 (solokonsert på Gotland)

 Det fantastiska vädret och LaGaylia’s framträdande lyfte Victoriadagens firande som annars var av blandad kvalitet.
Östra Småland, 15 juli 2005

 Och så, det bästa av allt, den oannonserade gästartisten LaGaylia, sångerskan som nu acklimatiserat sig så till den grad att hon börjar prata en alls icke tokig svenska. Tack för det, för den här tjejen vill vi gärna adoptera för gott. För som hon låter! Hon är en sångerska med en röst som det skarpaste soloinstrument, med en feeling som griper tag i lyssnaren. En ljuvlig “On a clear day” följs av “I remember April” som inte många ger sig på vokalt. Men det gör LaGaylia och kommer också loss med scatsång. Gissa om det här charmtrollet fick publiken med sig.
Eskilstuna-Kuriren, 9 juli 2005 (Jazzkonsert med Putte Wickman på Strömsholm)

 Wow, enkelt och elegant. Detta klär henne riktigt bra. Tjusigt, glammigt och divigt! Andas faktiskt internationell soul-diva.
Expressen, Ebba von Sydow, 27 februari 2005 (Recension av scenkläder i Melodifestivalen)

Whitney Houston, släng dig i väggen. Här har vi en sångerska som som är lika vacker som hon sjunger. Det svart-vita fodralet är något av det läckraste vi sett i årets Melodifestival. De fyra speglarna lyfter fram hennes klänning på ett både spektakulärt och elegant sätt. Wow, LaGaylia!
Aftonbladet, 27 februari 2005

 En helt fantastisk sångerska. Vilken utstrålning och vilket tempo hon höll. “Balladen om herr Fredrik Åkare och söta fröken Cecilia Lind” – en tolkning som var helt suverän…
Alingsås Tidning, 7 januari 2005

När LaGaylia släpptes lös på scenen var det som om någon tänt ett fyrverkeri! Tillsammans med Putte Wickman och Berglunds storband sjöng hon Chaka Khans variant av “A night in Tunisia”, och senare under kvällen det bästa arrangemang jag hört av “On the street where you live”. Det svängde rejält och vilket utspel!
Ösgöta Correspondenten, 24 september 2004

När sedan LaGaylia Frazier kommer in på scenen med Putte Wickman och drar igång “a Night in Tunisia” är det ingen lek längre, jösses vad det svänger! LaGaylia dansar fram och tillbaka över scenen, sjunger med i Puttes klarinett-fraseringar och avslutar med ett gallskrik som visar på en röst som kan få män att gråta av glädje.
Arbetarbladet, 16 september 2004 (a Tribute to Putte, turné)

 Kvällens bästa stund står LaGaylia för när hon sjunger Stings “Fields of Gold” i Eva Cassidys version. Mycket, mycket starkt.
Aftonbladet, 6 maj 2004 (Svenska Stjärnor, Berwaldhallen)

 LaGaylia sopade visserligen scengolvet med de flesta av de andra “sångarna” och “sångerskorna”. Jag blev också grymt imponerad av hennes röst. Men, handen på hjärtat, kommer ni ens ihåg hur låten gick?
Nerikes Allehanda 28 februari 2004 (Melodifestivalen)

Martin Stenmarck, Andreas Lundstedt och Magnus Carlsson var också bra, men LaGaylia kan stå som en utmärkt förebild för hur artister ska uppträda i programmet.
Aftonbladet 31 januari 2004 (Tv-recension Så ska det låta)

 När det känns så här bra i magen och det rycker i alla kroppsdelar så att man omöjligt kan sitta still. Då är det värt det högsta betyget. Jag har aldrig tidigare blivit så lycklig och uppslukad av ett framträdande som jag blev av detta.
Sundsvalls Tidning, 19 november 2003 (5 stjärnor – LaGaylia´s välgörenhetskonsert för Hoppets Stjärna)

När LaGaylia brände av ett Aretha Franklin-medley gjorde hon Motown-genren mer rättvisa än Jackson Fives lill-Michael.
VLT, 9 oktober 2003

 …och LaGaylia (Anita) teaterdebuterar med bravur. Hon avslutar första akten med “Somewhere”, efter att ha rivit av det slagkraftiga America-numret. Snacka om att få ståpäls!
Kvällsposten, 15 september (West Side Story, Malmö Opera & Musikteater)

LaGaylia Frazier sjunger ibland så man ryser, hon gör “I can´t make you love me” nästan lika bra som Bonnie Raitt. Tack för att den lilla amerikanskan LaGaylia lockades från Florida till Sverige för drygt två år sedan.
Borås Tidning, april 2003

 LaGaylia Frazier har en röst med ett otroligt register och ett imponerande musikaliskt uttryck. Speciellt under Aretha Franklin´s “Think”, som var en av höjdarna under konserten, blev man riktigt lycklig inombords. Hennes tolkning av den kända “Georgia” var en av de bästa jag någonsin har hört.
Vasabladet, Finland, mars 2003

LaGaylia Frazier – en av Sveriges bästa röster gav nytt liv åt gamla “Oh Happy Day” i Bingolotto.
‘Bäst på TV’, Aftonbladet, 24 december 2002

 Riktigt magiskt blir det dock inte förrän extraordinära sångerskan LaGaylia Frazier äntrar scenen. Precis som i fjol bleknar samtliga andra av showens sångare betydligt i jämförelse.
Norrländska Socialdemokraten, 20 december 2002

 Rhapsody har det som saknas just nu i London, sade en erfaren PR-man efter föreställningen igår.
Dessutom har dom en artist med unika kvaliteter. LaGaylia Frazier är showens stjärna, men finns knappt med i programbladet. Varför gömma undan en sådan skatt?

Kvällsposten, 27 november 2002 (Rhapsody in Rock, gästspel Royal Albert Hall)

… och som innehåller alldeles för lite LaGaylia. Denna svarta kvinna från USA som flyttat till Sverige, fyller hela Albert Hall med värme vad hon än sjunger. Spontant kan jag tycka att hon borde ha sjungit varenda låt i föreställningen.
Aftonbladet, 26 november 2002 (Rhapsody in Rock, gästspel Royal Albert Hall)

Den färgstarka soulfjärilen som alla drar i just nu fick det fullsatta konserthuset helt och hållet på knä och det är frågan om inte detta överträffade Björn Skifs i våras.
Helsingborgs Dagblad, 11 november 2002 (Solokonsert Helsingborgs Konserthus)

 LaGaylia svarade dessutom för kvällens första höjdpunkt, en hisnande vacker tolkning av “All by myself”, bara den värd biljettpriset.
GP, 19 juli 2002

LaGaylia Frazier sjunger soul med en oerhörd intensitet och känsla och har en fantastisk klang i rösten. Tjejen är en blivande världsartist i klass med Tina Turner eller Whitney Houston.
Nord Västra Skånes Tidningar, 19 juli 2002

 LaGaylia fäller publiken med sin röst redan i första numret “All by myself” och i “Knock on Wood” luktar det ung Tina Turner. Låtvalet är påfallande fantasilöst men tack vare LaGaylia Frazier’s starka medverkan klarar sig albumet från att tillhöra det absoluta bottenträsket.
Västerbottens Folkblad, 4 december 2001 (Rhapsody, Completely Live)

Den USA-födda sångerskans tolkningar av “And I’m telling you” och “I can’t make you love me” är höjdarna
på en skiva som totalt innehåller 14 titlar.
Smålandsposten, 5 november 2001 (Rhapsody in Rock – Completely Live)

Av gästartisterna är det LaGaylia Frazier som lyser starkast. Hon fixar på egen hand den fjärde fyren (betygsymbol i GP). Amerikanskan från Florida är ta mig tusan den bästa sångerska som stått på scenen i Scandinavium.
GP, 3 november 2001

LaGaylia Frazier med en röst lika stor som de allra värsta amerikanska soul-superdivorna.
Nya Wermlandstidningen, 24 oktober 2001

 Gaylia från Florida är ett fynd, tänk att det kan finnas så mycket röst i en så liten kropp. Hon sjunger soul med en oerhörd intensitet och känsla, vet inte om jag någonsin hört “Proud Mary” i en så stark version som hennes.
GP, 23 juli 2000 (Rhapsody in Rock)

Den som utmärkte sig mest var annars den amerikanska soulsångerskan LaGaylia Frazier. En så kraftfull och ren stämma fick undertecknad genast att dra paralleller med en av de största i genren – Aretha Franklin. Jag tror vi kommer att få höra betydligt mer av LaGaylia i Sverige i framtiden.
VLT, 15 juli 2000

Fenomenalt Frazier! Vilken röst, vilken kvinna, vilken show!
Piteåtidningen, 10 juli 2000

 LaGaylia är en ny bekantskap, en amerikanska som kommer att glädjechocka många i sommar.
Aftonbladet, 10 juli 2000